Smakprov från novellen Andetag

Lyssna på bloggposten

Smakprov från novellen Andetag En ofrivillig återkomst är upptakten till ”Andetag” som finns med i novellsamlingen ”Gränsfarare” av LarsGöran Boström. När Emmy, 26 år gammal, med en snabbt uppåtgående karriär, återvänder till sin hemstad leder det till förvecklingar på flera plan. Kulturkrocken är uppenbar, fast under ytan finns en djupare konflikt. En motsättning som kommer att väcka valkyrian inom henne till liv. Här följer de första intrycken Emmy får när hon anländer.

Utdrag från novellen Andetag

”De välbekanta konturerna kommer allt närmare när tåget saktar in på väg in mot stationen. En rysning ilar genom hennes slanka kropp. Vämjelse och hat, en känsla hon har varit befriad från i flera år, nu är den tillbaks.
Hon famlar ansträngt efter räcket på väg ut ur tåget. Händerna skakar som asplöv omöjliga att stilla helt. Hemkomsten känns som ett nederlag när hon sekunden senare står med båda fötterna på perrongen: Måste frigöra sig från folkhopen åtminstone. Måste, för att återfå balansen. Hon tar ett hårt tag om väskorna som verkar lastade med bly. Tåget börjar gnisslande röra sig. Nu finns ingen väg tillbaka.
Väl ute vid busshållplatsen tar Emmy ett ansträngt andetag för att få känslan att passera. Det grå får då ändå lite nyans. Fast kanhända är det bara neonskylten över ingången till krogen mittemot som skimrar till. Hon tar ett nytt andetag och sätter åter fötterna i rörelse. Hjulen från den stora resväskan knirkar ansträngt när den tvingas korsa över kullerstenen. Den vänstra axeln tyngs ner av hennes andra överfulla väska. Men det känns dumt att ringa efter en taxi för vägen är alltjämt kort.
Hon har hyrt en möblerad våning mitt inne i centrum. Bilderna på nätet verkade förtroendeingivande. En artonhundratalsbyggnad där man har behållit inredningen i klassisk stil och tillsatt toppmodern teknik. Hon känner till kvarteret lika väl som innehållet i sin egen handväska. Huset där våningen är belägen har hon emellertid aldrig satt sin fot. Bara passerat förbi med insikten; vilken underbar arkitektur. Från då till nu har mängder av vatten passerat under stadens broar.
Skymningen som har legat som en upp och nervänd ryamatta över staden löses sakta upp och övergår i natt. Emmy skyndar på stegen med en ilande anfallande rädsla i bakhasorna. Snart står hon likväl välbehållen framför den pampiga porten i ek. 3424 och låset klickar till. Porten knarrar lätt när hon drar upp den. En lättnandes suck faller över hennes läppar när den slår igen och ljuset i trapphuset tänds. Dagen har avlöpt som hon hade planerat. Nu har hon bara resten av sina dagar kvar att besegra.
Hon släpar den tunga resväskan uppför trapporna till första våningen. Hissen var förstås ur funktion. Ingen spänning, ingen undran om bilderna på nätet var sanningsenliga, när hon står utanför det som ska bli hennes krypin. Efter känslosvallet sedan hon klev av tåget vet hon att den enda orsaken till att hon är här, är den erbjudna chefsposten; en milstolpe i hennes karriär. Tjugosex år gammal och till råga på allt kvinna, det kommer att tära hårt på den förutfattade meningen. Emmy vet ju hur det är.
I en stad där alla känner nästan alla. Det är en utmärkt grogrund för en grånad mansvärld. VIP är här lika med manlig är lika med skallig som banar väg för sin son vars tripp mot toppen blir kort och så har det alltid varit, suck.

Emmy ler försmädligt åt tankarnas rundtur när hon svänger upp dörren till våningen. Opersonligheten slår emot henne i ljuset av en anskrämlig takkrona. Den var verkligen inte med på någon nätbild. Axelväskan dunsar mot de mattlackade ekplankorna i tamburen. Hon stör sig fortfarande på takkronan som sprider ett svagt orangefärgat sken när hon tar sig in i vardagsrummet. Även där måste flera ändringar göras. Saker som måste städas bort. Emmy kraschar sekunder senare på sängen. Utmattningen får sömnen att snabbt vagga in.

Novellsamlingen Gränsfarare finns att köpa i förlagets egen webbutik BiQStore inbunden bok | ebok till nedsatt pris. Mer om novellsamlingen inklusive videopresentation

 

Frigörelse, om Emmy i novellen Andetag

Ytligt sett kan det tyckas vara ett drama som spelats upp i många berättelser, inget nytt under solen. Men det är just i de sprickor dit solens strålar inte når, där kölden och mörkret driver en människa allt närmare bristningsgränsen, som läsaren hittar Emmys trauma i novellen Andetag. Emmy är en snabbklättrare i karriären med ett fördelaktigt yttre och därtill med en allmänt omvittnad hög kompetens- och bildning, således en provkarta på egenskaper som väcker avunden till liv hos gränsfararnas antagonister. Här följer ett utdrag från novellen där läsaren får lära känna Emmy:

Kravbilden för uppdraget som marknadschef är som dess väsen antyder minst en dubbel tjänst. Så när den vanliga tjänstemannen går hem för dagen påbörjar Emmy andra halvlek. Ett ok som ständigt blir allt tyngre borde med denna bakgrund vila på hennes axlar. Likväl är Emmy inte skapt på detta sätt ju hårdare storm av krav desto lugnare och effektivare blir hon. Om uppgiften bara kan passas in inom dygnets tjugofyra timmar så är hon på. En psykolog skulle säkert diagnostisera arbetsnarkomani och ordinera en vilseledande kur av lugn och sysslolöshet.
En gammal pojkvän ställde en gång en annan diagnos. Han undrade efter en uppslitande kamp vad hon egentligen flydde ifrån. Enligt hans förmenande borde hon faktiskt befinna sig i hans famn åtminstone någon timme om dagen och gärna också stå för köksbestyr. Det var hans definition av en bra relation. Hon avfärdade honom med lätt avsmak. Arbetet ger frihet på alla sätt och vis, hävdade hon. Sedan gick hon ut genom dörren för att aldrig komma tillbaks. Emmy hade jublat inombords väl ute på boulevarden då hon förblev trogen ett av de heligaste löftena till sig själv. Ingen kommer någonsin att kunna tygla mig.

Novellen Andetag är en av nio noveller i novellsamling Gränsfarare, klicka här för mer information om boken på förlagets webbplats som finns ute i bokhandeln både som inbunden tryckt bok och ebok.

 

Vägvisaren – en novell om en hund som vi träffade en gång

Olympos i bakgrunden höljt i dunkel, framför ligger staden Litochoro, och bilden är tagen från stranden vid Egeiska Havets djupgrönblå vatten.

Detta skrivs i mystiken vid foten av Olympos, Greklands högsta berg, och där de tolv högsta gudarna enligt grekisk mytologi har sin boning. Det är också här novellen Vägvisaren äger rum från novellsamlingen Gränsfarare. Hunden, den brunvita av obestämd ras, som blev förebild för hunden i novellen, kan tyckas alldaglig vid första anblick. Men tillskillnad från andra till synes herrelösa hundar man träffar på i Grekland gav denne gynnare bestående intryck. Både vad det gäller beteende, men också hans ögon som helt uppenbart bar på en eller snarare flera hemligheter, vid sidan av ett rörande blandning av hopp, tillgivenhet och uppgivenhet.

”Under de soldränkta mandarinträden tassar den brunvita hunden fram i sakta mak. Inga mål i sikte, inga uppdrag, det som bör vara en njutningsfull vandring lämnar inga fotspår.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Men detta blir ingen vanlig dag för hunden, även om den började som en sådan, för i fjärran beskådar den plötsligt hopp.

”Istället får den syn på två gestalter som närmar sig i fjärran. Den känner vibrationen. Något vaknar till liv. Sinnena skärps. Instinkten tar vid. Mungiporna dras upp till något som kan liknas vid ett leende, åtminstone på hundars vis. Och något som den inte känt på flera månader kanhända år gör sig plötsligt påmint. Alltmedan gestalterna kommer allt närmare.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Hunden får några timmars andrum, lite tid utan oro, men verkligheten ska snabbt hinna i kapp honom. Han är ej herrelös, ej heller hemlös, frågan är bara vem som herre och vem som är lös i den relation han lever i. Hunden som sitter inne med mystikens svar, eller hans fodervärd som har sin enkelriktade tro. Läs mer om novellsamlingen här.